Vill berätta lite om en konferens i Aten som jag var med... Då det var under min tid som ordförande i SDU. Konferensen pågick i tre dagar, så det var en kort vistelse i Aten.
När jag kom till Aten, så bodde vi på ett fint och stort hotell som den grekiska regeringen bokade.
Först vill jag berätta lite innan självaste EU-ungdomskonferens startade. Då bokade jag teckenspråktolk till konferensen. Arrangerören kunde bara ordna teckenspråktolkar som skulle använda internationellt teckenspråk men jag ville ej använda dem, för konferensen var på hög nivå med EU-politiker, regeringstjänstmän.
Tillsist kunde jag få två svenska teckenspråktolkar till konferensen. Då tänkte jag att det skulle bli mycket lätt och bekvämt för mig. Egentligen kunde jag inte få eftersom de vägrade betala för tolkarna. Men tack vare Rikstolktjänsten -RTT som ställde upp och betalade för tolkarna.
På platsen, strax innan konferensen skulle invigas, då kom en annan tolk som skulle tolka på internationellt teckenspråk. Jag blev lite undrande och tänkte att det skulle inte finnas en tolk till oxå. Eftersom när det är en konferens, då brukar det alltid bli två eller flera tolkar, eftersom det är mycket arbete och tungt att tolka... Det var ju en EU-ungdomskonferens!
Hon fick vara ensam och tolkade. Jag blev väldigt irriterande och tyckte synd om de andra döva från andra EU-länder som kunde inte hänga med hela konferensen. Tolken kunde ju inte jobba hela tiden, hon tog lite paus då och då, det förstod jag henne naturligtvis!
Under lunchen, då letade jag efter konferensansvarige för denna konferensen. Då fick jag veta att det var en hög tjänstman (dock det var en kvinna) från det grekiska utbildningsdepartementet som var huvudansvarige. Då tänkte jag hur jag skulle kunna prata med henne, men jag gjorde ett försök med mina två teckenspråkstolkar. Det gick ganska bra, men hon förklarade att det var en annan tjänstman från Bryssel som hade ansvaret för tolkar under konferensen. Då fick jag leta efter mannen, tillsist hittade jag honom och försökte prata med honom. Han förnekade det hela och skyllde på det grekiska utbildningsdepartementet. Jag blev så väldigt arg och sa att hon hänvisade mig till honom och han hänvisade mig till henne igen. Då krävade jag att vi tre skulle ha ett möte och diskuterade om problemet.
Tillsist hade vi ett snabbt möte och det visade sig att kvinnan från departemenetet hade rätt. Strax innan mötet kunde avsluta, då erkände den brysselmannen att han hade gjort fel och bad ursäkt.
Under konferensen pratade man om olika områden som tillgänglighet för människor med funktionshinder, likt värd utbildning för alla, osv...
Jag hade valt utbildningsområde, för jag var intresserad. De andra döva var tvungna att vara med mig... Eftersom internationell teckenspråkstolk kunde inte tolka hela tiden och de döva kunde få lite information av mig via mina tolkar.
Jag blev väldigt upprörd och kunde aldrig acceptera det. Kvinnan från utbildningsdepartementet kom till mig när vi hade kaffepaus. Hon sa att det var mycket bra av mig att säga ifrån och berättade lite om vad hon visste om Sverige och hur utbildningssystemet för döva såg ut här i Sverige. Jag blev iallafall lite glad när hon visste en del.
När vi kom in på utbildningsområdet, då hade dom "redan" bestämt att dövskolor skulle inte finnas kvar i framtiden. Jag ställde en kort fråga till en EU-kommissionären som var ansvarig för utbildningsfrågor. I paneln satt en HSO-representant från Sverige. Jag frågade om var skulle döva barn vara då när de ville i framtiden dövskolor skulle lägga ned. Då sa kommissionären att döva barn skulle kunna få gå i vanliga skolor med hörande, teckenspråktolkar skulle kunna lösa problemet. Eller alla hörande i en skola skulle kunna lära sig teckenspråk, så att döva barn känner sig inte utanför.
Otroligt att de tänkte så... Jag blev nästan galen och förbannad. Då försökte jag få några minuter att förklara och det fick jag... Då förklarade jag hur teckenspråk fungerar, osv... Även tvåspråkighets undervisning som vi här i Sverige är mycket bra på.
När diskussionen avslutade kom kommissionären till mig och pratade med mig. Då sa han att han har ett dövt barn men barnet har lärt sig att tala. Han påstod också att han vet mycket om hur det fungerar i Sverige. Jag blev väldigt upprörd speciellt när han visste redan om Sverige men ville försöka göra något annat som kan bli mycket sämre för döva och hörselskadade.
Hela konferensen var ej tillgängligt och mest var hörandes villkorer.
Många gånger under konferensen fungerade teknikutrustningar aldrig riktigt bra. Till och med invigningen fungerade mikrofoner ej, jag fick gå till scenen och stoppade det hela för att tolkarna skulle kunna hänga med genom mikrofoner. Väldigt jobbigt! En värst och sämst konferens som jag varit med om...
The End...
