Jag är en stolt SDF:are

Nu har jag inte uppdaterat min blogg på några dagar. Eftersom jag började jobba i måndags, var så trött då och samtidigt det kändes bra att börja jobba igen. Det var en rivstart för mig, hade tre möten under veckan, puuh! Men ibland det kan bli så när man är med i någon föreningsstyrelse, som jag sitter med i Stockholms Dövas Förenings styrelse, min befattning i styrelsen är kassör.

I måndags då var det ett ekonomi-möte med ekonomiansvarig på kansliet. Vi gick igenom 2:a kvartals rapport och det har gått åt rätta hållet! På kvällen tränade jag med en vän, det var skönt att träna... Men efteråt då kände jag lite konstigt på mig, det berodde nog på att jag började jobba igen tänkte jag väl...

I tisdags jobbade jag som vanligt. Blev så trött efter jobbet och åkte direkt hem.

I onsdags då blev jag lite förkyld, åkte ändå till jobbet och kämpade fram till 13-tiden, gav upp och åkte hem för att vila mig lite inför ett möte på kvällen. Vaknade och kände lite piggare, så åkte jag till Dövas hus vid Globen. På mötet då pratade vi om en festival som vi skall ordna och det är nordiska kulturfestival för döva, år 2010. Det skall bli en bäst och mest spännande festival hittills. Efter mötet åkte jag hem och sov på en gång.

Igår stannade jag hemma från jobbet för att vila mig... På kvällen då var jag med på SDF:s styrelsemöte. Det blev ett långt möte med många intressanta diskussioner, bl.a. ekonomifrågor, intressepolitiska frågor, m.m.

Nu tänker jag skriva lite Stockholms Dövas Förening (SDF) och varför jag är stolt för SDF.

Stockholms Dövas Förening bildades 1868, 3 maj. Då funkade SDF som en riksförening för hela landet. Eftersom det fanns ej något riksförbund då på den tiden.

Grundarna hette: föreståndare Ossian E. Borg på Manillaskolan, dövlärare Fritjof Carlbom från Tysta skolan och agréen vid Konstakademin, marinmålaren Albert Berg.

SDF hade uppgifter som bl.a. hjälpa medlemmar att få arbete, ge lån och bidrag till medlemmar.
Föreningen hade också måna om att döva skulle bibehålla minnet av de språkkunskaper som de inhämtat i dövskolan. Redan första året fanns ett bibliotek där medlemmarna kunde låna litteratur.

Sjukkassa - SDF var först med sjukkassa, då kunde medlemmar fick bidrag från kassan, innan ett sånt system fanns i samhället för alla. Otroligt att vi döva var först med sånt systemet! Det är jag stolt för!

Begravningskassa - SDF hade en begravningskassa, där kunde medlemmar få begravningshjälp. Det berodde på hur länge man varit med i kassan, det brukade bli mellan 30-50 kr.

Kvinnlig rösträtt - Redan från början fanns kvinnor med i föreningens styrelse. Enligt stadgarna som antogs 1871 bestämdes att styrelsen ska bestå av ordförande och 10 ledamöter varav 4 bör vara fruntimmer. Kvinnorna kvoterades in skulle vi säga idag.

Det är några saker som jag vill att ni skall få veta om varför jag är en stolt SDF:are.

Ni kan surfa in på www.stockholmsdf.se och läsa mer...

Nu jag ska vila mig en stund... Ska vara med på en kräftskiva ikväll. Skall bli trevligt.